Vaknade idag med känslan: inte idag igen...
Vill inte äta idag också.
Vill inte vakna idag också.
Vill inte känna idag också.

Men allt går att slå sig igenom eller hur?! Nu känns det bättre och jag har än så länge både hållt fast vi mina tider, mina mängder och mina andra rutiner. Klart som fan att jag klarar det här!

Ätstörnignen är så lömsk ibland. Jag vet att det är den som från början gjort att jag mår så mycket sämre än jag skulle behöva men samtidigt så lockar den med den där bedövade känslan som ganska snabbt infinner sig om man inte ätit på några timmar och kämpat emot hungern. Den är verkligen som en drog!

Snart ska jag iväg till upplands väsby och titta på när min pojkvän spelar innebandy. Egentligen är jag inte en person som gillar att titta på sport alls men sist så var det faktiskt riktigt kul! Kanske bara behöver bra sällskap när jag gör det :)